En hel människa

Institutet för hälsa och välfärd talar i sin grundplan för småbarnsfostran om sex grundläggande inriktningar. Fostran bör stöda utvecklingen inom de här inriktningarna. De består av den matematiska, den naturvetenskapliga, den historisk-samhälleliga, den estetiska, den etiska samt den religions- och åskådningsanknutna inriktningen.


Att räkna upp dessa inriktningar ger ännu inte svar på hur vi ser på syftet och målet med fostran. Den synen påverkas av våra värderingar, vår världsåskådning och uppfattning om människan. Människan kan inte växa i ett värdevacuum helt utan värderingar.

Under olika tidsperioder har man beskrivit människan antingen som en helhet bestående av kropp och själ eller av kropp, själ och ande. Den kristna människosynen kan beskrivas som en cirkel (se bilden) bestående av den fysiska, den emotionella och den intellektuella dimensionen. I centrum har vi människans ande som binder helheten samman. Anden består av en såväl andlig som själslig dimension.

Den holistiska människobilden

I människobilden ingår kropp, hjärta, sinne och ande

Utan sin fysiska dimension har människan inget liv. Det är viktigt att ta hand om den fysiska välmågan genom hälsosam kost, hygien, vila och motion.

Känslolivet är en viktig del av att vara människa. Ny forskning visar att känslolivet styr vårt beteende långt mer än man tidigare har trott. Konstnärligt uttryck och att uppleva konst hör intimt ihop med den dimensionen.

Det är utmärkande för människan att ha ett intellekt. Människan har förmågan att tänka, minnas och planera. Att undersöka saker och ting är en naturlig del av barnets sätt att utveckla sitt intellekt och sin uppfattningsförmåga.

Målsättningen med tillväxt och utveckling är att barnet ska bli en självständig individ som kan leva i växelverkan med andra, som kan ta ansvar för sig själv, sina medmänniskor och hela skapelsen. Förutom av drifter styrs människan av värden, principer och moralkoder. Människan har ett samvete och ett av syftena med fostran är att hjälpa barnet att utveckla sitt samvete. Också inför det oändliga och det heliga – inför Guds anlete – är det viktigt för människan att ha en helhetsbild av sitt liv. Då är hon medveten om sina resurser, men inser också begränsningarna inför livet.