– Ibland är vi så nära våra problem att vi inte ser skogen för träden. Då kan det vara bra att få bolla problemen med någon annan, säger Sofia Nyberg.

”Mötet är det allra viktigaste”

– Min viktigaste uppgift i arbetet är att skapa förutsättningar för ett möte mellan människor, både mellan makar och mellan mig och min klient. Det säger Sofia Nyberg som är vikarierande familjerådgivare vid Svenska enheten ett år framöver.

Sofia Nyberg är rätt nykommen i sin uppgift. Sedan början av augusti har hon fungerat som familjerådgivare vid Enheten för gemensamt svenskt församlingsarbete, där hon vikarierar Ann-Sofie Öist som är tjänstledig i ett år.

Inledningsvis undrar jag när det är rätt tidpunkt att söka sig till Sofia Nybergs mottagning. Är det någonsin för tidigt eller för sent?

– Jag tror inte att man kan tala i termer av för tidigt eller för sent. När man känner att man behöver hjälp och vill ha den är tidpunkten den rätta. Vissa människor går länge och ruvar på beslutet och för vissa är det ett stort steg att lyfta telefonluren och ta kontakt. Det måste vara tillräckligt mycket lidande för att man skall vara motiverad att söka hjälp, säger Sofia Nyberg.

Enligt Sofia Nyberg kan inget problem på rak arm avfärdas som för litet för att kunna behandlas i terapi.

– Ibland händer det att ett problem som ser lätt ut på ytan kan vara väldigt komplext när man börjar se närmare på det. Eller att ett till synes litet problem vållar väldigt mycket bekymmer. Ibland är vi så nära våra problem att vi inte ser skogen för träden. Då kan det vara bra att få bolla problemen med någon annan som hjälper en att se mönster, säger Sofia.

Komplexitet som fascinerar

Sofia Nyberg har alltid tilltalats av det komplexa och mångbottnade i människans natur. Därför är hon intresserad av drömmarna som står i direkt kontakt med det omedvetna eller undermedvetna som det även kallats.

– Jag går gärna till botten med saker och jag tror det är kopplat till min strävan att förstå människans natur. Människor är komplexa och mångbottnade, men det betyder inte att alla behöver gå i terapi! Somliga kan vara helt till freds med sig själva, med sin ambivalens och sina paradoxer och det är ju bara bra!, säger Sofia.

Helst av allt vill hon skapa goda förutsättningar för möten människor emellan, både mellan makar och mellan terapeuten och klienten. Stämmer det då att det oftast brister i kontakten när parförhållanden splittras och par väljer att gå skilda vägar?

– Jo, men ibland kan somliga par ha en god kommunikation och ändå köra fast. Det är svårt att generalisera och säga att det alltid beror på bristande kontakt. Ofta har vi omedvetna mekanismer som spelar in, till exempel modeller från våra föräldrar som vi fortsätter upprepa.

Hur har det då inverkat att det nuförtiden visas terapiprogram i teve vart om vartannat? Är det något av ett modefenomen att gå i terapi och behandla problem?

– Nja, människor har väl gått i terapi sedan 1800-talets slut så jag vet inte om det är ett modefenomen. Snarare är det väl på modet med snabba lösningar i allmänhet, att långvarig terapi inte prioriteras lika mycket längre. Om teveprogrammen fört med sig någonting gott är det att det inte är lika skamfyllt längre att söka hjälp.

Psykotiska barn

Innan Sofia Nyberg kom till Helsingfors församlingar jobbade hon med barn, dels som skolpsykolog och dels som psykolog vid Folkhälsans habiliteringavdelning, där hon jobbade med barn med olika utvecklingsmässiga svårigheter.

– I början av min studietid ville jag bli barnterapeut och jobba med psykotiska barn. Jag fascinerades av det för att det psykotiska tillståndet berättar något om hur psyket fungerar i sin begynnelse.

Senare har barnen dock utbytts mot vuxna, inte minst på grund av orden.

– När man jobbar med barn måste man alltid ta till en mängd olika metoder, men jag tycker om ord och därför ville jag helst av allt jobba med ord som redskap. Därför känns det nu tilltalande att jobba med vuxna. Men även ord är symboler och inte heller orden ger alltid det ultimata svaret på hurdan verkligheten är. Det kan vara bra att komma ihåg!

Empatins grundstenar

Sofia Nyberg säger att något av det bästa med hennes jobb är att hon får jobba med känslor. Utmaningen ligger ändå i att inte blanda ihop klientens känslor med de egna, att leva sig in i klientens situation och ändå hålla en viss distans till problematiken.

– Även om jag aldrig kommer att kunna känna samma saker som min klient tror jag att jag nog kan vara empatisk. Om jag till exempel mötte en klient som förlorat sin livskamrat skulle jag knappast veta hur han kände, men jag kunde säkert relatera till förlust och separation som jag själv har upplevt.

– Jag tror det är som Freud sade, att det här på sätt är ett omöjligt yrke i och med att det är svårt och arbetet aldrig tar slut. Jag upplever ändå stor tillfredsställelse när jag ser att jag har kunnat medverka till att en annan människa blir hjälpt.

Text&Foto:
Wilhelm Kvist